måndag 18 januari 2016

Nu lämnar jag drömjobbet

Efter många vändor och funderingar har jag tillslut bestämt mig för att lämna mitt jobb som andraspråkslärare på Komvux i Kalix. Och nej jag har inte tagit någon annan anställning som lärare. Kanske lämnar jag yrket för gott, kanske inte. Hur som helst får jag ändå säga att jag slutar med känslan att jag fortfarande älskar att undervisa och att höstens utmaningar varit spännande och utvecklande. Först föreläste jag på Symposium 2015 och därefter har jag bistått Skolverket som referensperson i arbetet med att ta fram en helt ny kursplan för Svenska som andraspråk på grundläggande nivå för Vuxenutbildningen. Men mest av allt tar jag med mig de hälsningar jag fått från tidigare elever och som påmint mig om hur stort och viktigt läraryrket är och varför jag tar så seriöst på det.

Vad händer nu då?
Just nu frilansar jag och arbetar i eget företag. Det kan hända många spännande saker framöver... Hur som helst samarbetar jag nu i liten utsträckning med en annan utbildningsanordnare och så jobbar jag med olika uppdrag inom bokbranschen. Och självklart fortsätter jag med mitt skönlitterära skrivande.


måndag 2 november 2015

Framtidsutsikter för grundläggande Sva inom vuxenutbildningen

2012 presenterades nya kursplaner för grundläggande vuxenutbildning och därmed också för Svenska som andraspråk (Sva). När reformen trädde i kraft hade jag precis fått en ny tjänstefördelning, från att  ha undervisat på Sfi till att ta över kurser på grundläggande- och gymnasienivå i Sva. Det blev en dubbel uppgift för mig att samtidigt sätta mig in i både de gamla och de nya kursplanerna. De ämneskommentarer som finns är formulerade för grundskolans Sva-ämne och författade innan kursplanen för vux trätt i kraft. Samtidigt är det den som lärare hänvisas till via Skolverkets webbsida. Övrigt material som finns att tillgå är ett diskussionsunderlag som kom 2014 samt ett kommentarmaterial till kunskapskraven vilket även här är formulerat för grundskolan och där exempelvis värdeorden inte är de samma. Det kommentarmaterial som finns till vuxenutbildningens grundläggande kurser är samlade och där finns få kommentarer som rör ämnet svenska som andraspråk.

Vi är nog många som emellanåt famlat, vridit och vänt på alla formuleringar i arbetet med att tolka och använda detta styrdokument. Vem är eleven? Vad ska hen lära? Vad säger kursplanen? Var står eleven nu? När ska eleven lära? Hur ska målen uppnås? Var ska eleven lära, med vem och genom vad? Och vad betyder det egentligen att:
Eleven visar sin förståelse genom att översiktligt/välgrundat/välgrundat och nyanserat redogöra för, diskutera och kommen­ tera innehåll och detaljer samt genom att med godtagbart/tillfredsställande/gott resultat agera utifrån budskap och instruktioner i innehållet.  
En kursplan med många tolkningsmöjligheter, utan ämnesstöd som tex. ämneskommentarer, riskerar att urholka likvärdigheten vad gäller kunskaper med också bedömning och betyg. Sva är det ämne som har flest antal kursdeltagare på grundläggande nivå på vux. Risken för en bristande likvärdighet kan starkt kritiseras då det inte har funnits några nationella prov eller något som helst bedömningsstöd för grundläggande Sva. Arbetet har inte varit helt oproblematiskt, och jag är säker på att det är många fler än jag som varit ensam i ämnet i sin Kommun. För att stärka likvärdigheten är sambedömning viktigt och där har organisationerna ett stort ansvar att förverkliga ett sådant arbete såväl inom kommunen (där det är möjligt), över kommun- och länsgränser. Men frågan är om och i så fall hur likvärdigheten har kunnat hålla i hop på nationell nivå?

Det har inte varit möjligt att vända sig till de bedömningsstöd som finns för grundskolan och ämnet Sva. Det är två helt olika kursplaner där den ena tydligt är formulerad för vuxna och i jämförelse med grundskolans kursplan för Sva så finns det en tydligare inriktning mot arbetslivet i kursplanen för vuxna vilket tydligt visar sig redan i den inledande texten:
Kursen ger elever med annat modersmål än svenska en möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera på svenska. Ett rikt språk ger ökade förutsättningar för att utveckla ny kunskap, studera vidare och ta aktiv del i samhälls­ och arbetslivet (LVUX12).
Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts (LGR11).
Min förhoppning är, ja för mitt hjärta klappar lite extra för grundläggande Sva, att de direktiv som Skolverket nu har fått gällande grundläggande Vux ska bidra till att lappa och laga de hål som uppstått. Grundläggande Vux har varit en bortglömd del av skolväsendet i Sverige och till viss del lämnats åt sitt öde. Det är inte bara en känsla jag länge haft utan den får också sitt stöd genom Gruv-utredningen som bland annat visade att de flesta kommuner saknar fastställda mål vad gäller organisation, styrning och uppföljning och där endast 6 av10 följer upp verksamheten. I och med den satsning som nu görs på kurser på grundläggande nivå inom vux, där ämnet Sva ska få helt nya kursplaner, hoppas jag också på att intresset för grundläggande vux ska höjas på alla nivåer, såväl på lokal- som nationell nivå. För grundläggande vux är en viktig del av utbildningsväsendet i Sverige.





måndag 12 oktober 2015

Symposium 2015 är över

Två intensiva dagar spenderade jag på Symposium 2015 tillsammans med Nationellt Centrum för Svenska som andraspråk tillsammans med ca 900(!) andra intresserade. Symposiet erbjöd plenarföreläsningar men det fanns också utrymme att välja bland ett otal intressanta presentationer.

Under dessa dagar hann jag ta del av Ofelia Garcias "The Translanguaging Current in Language Education" som handlade om hur vi använder elevernas alla språk som resurser i undervisningen, om hur elevens modersmål, andraspråk och andra språkkunskaper bildar en helhet. Något jag fäste mig extra vid var den syn Garcias förmedlade vad gäller elevens språksystem, hur elevens ALLA språkkunskaper bildar ETT system.

Vidare lyssnade jag på Karen Schramm och "Follow up workshop about literacy development for adult L2 learners woth short formal schilling" där hon bland annat redogjorde för hur de inom LELEBE-projektet arbetat med att tillsammans med eleverna analysera vilka lärandestrategier som eleverna använde sig av och vilka som faktiskt fungerade samt hur man kunde vägleda eleven vidare för att utveckla och använda sig av strategier för språkinlärning.
 
En annan intressant föreläsning var Bosse Thoréns om "Kärnan i uttalsundervisning: Vad bör lärare prioritera" där han redogjorde för kärnegenskaper, om vad det är som vi i undervisningen bör fokusera på för att underlätta förståelsen. Något jag fäste mig vid var hans uppmuntran om att vi i utbildningen behöver jobba mer med perception och ljudvärden innan vi börjar med talet.
 
Jag hade också förmånen att lyssna till Sfi-lärarna Josefin Barkelius och Margareta Sjunnestrand som redogjorde för "Flippat klassrum och modersmålsstöd med digitala verktyg: Redovisning av två utvecklingsprojekt". De redogjorde för hur de idag flippar klassrummet med hjälp av egenproducerade filmer, och hur de skapat informationsfilmer på olika språk och delade med sig av sina tankar och erfarenheter av arbetet. Här kan du se sidan för Botkyrkaflipp.se.

Sveriges enda professor i vuxenpedagogik, Andreas Fejes, beskrev "Vuxenutbildningens mening och innehåll: Igår, idag och i framtiden. Han beskrev vilka det är som deltar i utbildningen samtidigt som han satte ord på vuxenutbildningens roll i samhället. En av de punkter som jag tyckte var mest intressant var hur konkurrensutsättningen inom vuxenutbildningen påverkat mål och mening med dagens vuxenutbildning. Fejes ställde också en ytterst relevant fråga om vad som hänt med vuxenutbildningens medborgar- och demokratiska uppdrag i motsats till att vuxenutbildning idag formas för anställningsbarhet.
 
Åsa Wedin hann jag också lyssna på och hon presenterade och problematiserade "Litteracitetsbegreppet i forskningen och som verktyg för andraspråksutbildning". En av kontrasterna hon diskuterade var att när vi pratar om andraspråkselever använder vi termer som analfabeter eller illiterata medan vi använder termer som läs- och skrivsvårigheter när vi pratar om elever med svenska som modersmål. Det finns en viktig poäng i det Wedin förmedlade och som jag tror kan ligga till grund för en kritisk diskussion i verksamheterna om hur vi beskriver våra elever.

Pauline Gibbons hade kommit hela vägen från Australien och pratade om "What Counts as Scaffolding? Implikations for Language Teaching and Learning". Hon visade oss lyssnare exepmel på skillnader mellan hjälp och stöttning i undervisningen.

Själv fick jag det hedervärda uppdraget att hålla i två föreläsningar och jag talade på temat "Individanpassad vuxenundervisning i grupp" där jag fick tillfälle att dela med mig av mina tankar och erfarenheter kring samarbetsinlärning, individanpassning och elevaktiva arbetssätt där eleverna görs till resurser för varandra i undervisningen och arbetssätt och uppgifter stimulerar och utmanar elevernas språkanvändning. I min undervisning är digitala verktyg ett naturligt inslag och jag fick tillfälle att redogöra hur jag använder dem i min undervisning. 

Theres Brännmark och Maria Bjerregaard i Aula Magna, Stockholms Universitet
Foto: Helena B
Det som ytterligare gav Symposiedagarna värde var alla de samtal som skedde före, mellan och efter de olika presentationerna. Jag har hunnit samtala och utbyta tankar med otroligt många personer,  lärarkollegor från norr till söder, projektledare, universitetslärare, forskare och representanter från Skolverket och utbildningsdepartementet. Att få befinna sig i den miljön med så många som engagerar sig för andraspråksundervisning och elever som lär på ett andraspråk bidrar verkligen till inspiration och reflektion.

Så tack till Nationellt Centrum för Svenska som andraspråk för dessa innehållsrika dagar! Och tack för gåvan ni skänkte i mitt namn till Afrika Grupperna och ABDO så att organisationen kan fortsätta främja läsning genom bokleveranser till landsbygden och därmed bidra till att människor i Zimbabwe kan fortsätta öka sina kunskaper och sitt engagemang.





torsdag 27 augusti 2015

En återblick

Under läsåret 2014-2015 fick jag möjlighet att ha försteläraruppdrag i min kommun. Min huvudsakliga uppgift var att undervisa men jag fick också möjlighet att ta mig an en del andra utmaningar också. 


Hösten inleddes med ett uppdrag där jag under kommunens gemensamma kompetensutvecklingsdag på temat ”Språkutveckling i alla ämnen” genomförde en föreläsningsworkshop med fokus på individanpassad undervisning i grupp kopplat till temat för dagen. Senare under hösten genomförde jag ytterligare en workshop, eller kanske man kan kalla det för ett miniseminarium, i Älvsbyn, där jag tillsammans med en annan förstelärare berättade om just försteläraruppdraget på Komvux i Kalix. 

Jag har sedan 2012 drivit olika utvecklingsprojekt inom Sfi ("Att utveckla nätbaserad Sfi", "Att implementera nätbaserad Sfi") och fortsatte under hösten med projektet ”Digitala verktyg för studieväg 1 och 2”. Projektet pågick under hela 2014 och i januari var det dags att sammanfatta, utvärdera och presentera satsningen vi gjort till Skolverket.

Projektet tog sin utgångspunkt i Skolverkets formuleringar om ökad flexibilitet, individanpassning och kvalitet men också i Qarin Franqers forskning ("Att utveckla litteracitet i vuxen ålder - alfabetisering i en tvåspråkig kontext") om framgångsrik alfabetiseringsundervisning där undervisningen tar utgångspunkt i elevernas vardag. En annan utgångspunkt var också Franqers syn på att undervisningen måste kännas både meningsfull och användbar. En fråga som ställdes i ett inledande skede handlade om vad vi lärare egentligen vet om elevernas liv utanför skolan. Hur ser elevernas vardag ut och hur kan vi få kunskap om det? När, var och hur möter de det svenska språket? Vilka sociala praktiker ingår de i? Genom att utgå från ett resursperspektiv kan man ta tillvara elevens erfarenheter, lyfta fram dem och göra dem synliga. Det handlar om att sammanföra vardagslivets domän med skolans domän.  

Nästa led i formuleringen av projektet handlade om hur vi skulle kunna förverkliga ett resursperspektiv. Då såg vi möjligheten att göra det genom genom att köpa in läsplattor som eleverna sedan också skulle kunna ta med sig hem. Med hjälp av läsplattorna skulle eleverna kunna dokumentera språkhändelser och ta med sig sitt vardags-, samhälls- och arbetsliv in i skolan. Genom att filma, göra ljudinspelningar, fotografera (även text) skulle vi få in elevernas verklighet in i klassrummet och därefter kunna bygga undervisningen på det autentiska materialet. Läsplattor skulle också kunna möjliggöra studier som är mer oberoende av tid och plats.

Inom ramen för satsningen gjorde vi en mängd aktiviteter, så väl som att ta tillvara varandras kunskaper som att anlita externa aktörer. Som pricken över i:et bjöd vi in Qarin Franker, som kunde tydliggöra sin forskning och föreläsa om "Litteraitet i ett globalt, lokalt och individuellt perspektiv" samt hålla en Workshop på temat "Visuella texter/multimodala texter. Bildanalys och bildanvänding i undervisningen". Vi passade också på att bjuda in närliggande kommuner till föreläsningen.

Att starta upp ett utvecklingsarbete och utvärdera efter ett år ger indikationer på ett resultat, men för att se ett tillförlitligt resultat måste arbetet fortsätta längre än så. En del av utvärderingen visade hur positiva eleverna var till att kunna använda sin läsplatta som ett verktyg för lärandet. Något som också gav ett mervärde var att en lärarkollega, genom ett examensarbete, gjorde en större analys av samtliga projekt jag ansvarat för vilket belyste ytterligare en aspekt av de satsningar vi gjort. Resultatet visade bland annat på den positiva effekten projekten haft på lärarnas praktik och möjligheter till individanpassning. 

Förutom att ansvara för projekt var jag under året representant för min arbetsplats i ett samverkansråd för alla skolor/förskolor i kommunen tillsammans med Utbildningsnämnden och Utbildningschefen. Det var intressant och utvecklande att föra dialog i detta forum, att träffa fler lärare från kommunen och ta del av deras kunskaper, tankar och erfarenheter. 

Två Sambedömningsdagar, med lärare inbjudna från Norrbotten, ordnades i min kommun. Genom försteläraruppdraget hade jag som uppgift att fungera som moderator i en grupp för svenska och sva och senare sfi. Det blev många givande diskussioner kring bedömning och undervisning. 

Sist men inte minst hade jag, under fem veckor,  en VFU-student som utbildar sig till gymnasielärare i Svenska och Svenska som andraspråk. Då jag är ensam lärare som jobbar med sva-kurserna på grundläggande- och gymnasienivå på min arbetsplats kunde jag njuta av att ha en ämneskollega. Det blev många pedagogiska diskussioner, inspiration och tankar om undervisning och utveckling. Samarbetet fick mig också att längta än mer efter en sva-kollega på nära håll.

Försteläraruppdraget var förordnat under ett år och jag valde att inte söka tjänsten igen då mina planer för hösten inkluderar en hel del annat än läraryrket.









måndag 24 augusti 2015

Symposium 2015

I oktober är det dags för Nationellt Centrums Symposium 2015 i Stockholm och jag har fått möjligheten att delta under hela symposiet och dessutom hålla i ett seminarium. Nu är förberedelserna i full gång och jag kommer att prata under rubriken: Individanpassad vuxenundervisning i grupp. Inför seminariet har jag skickat ut en liten hälsning till de som valt att komma och lyssna på min presentation. Vill du höra min hälsning kan du göra det här.

Under symposiet kommer två priser till förtjänstfulla lärare i svenska som andraspråk att delas ut. Priset är på 10 000 kronor och riktar sig till lärare inom barn och ungdomsskolan samt lärare inom sfi och vuxenutbildningen. Fram till den 31 augusti har du chans att nominera en kollega

Nu ser jag verkligen fram emot symposiet och det intressanta programmet och så klart att få träffa andra kollegor med ett starkt engagemang för andraspråksundervisning.

tisdag 7 april 2015

Vuxenutbildningens viktiga vara

Jag återkommer med jämna mellanrum till hur stort det är att jobba inom vuxenutbildningen. Inte bara det att utbildning är ett samhällsuppdrag utan att det är ett jobb där man kan göra skillnad - för individer. Jag arbetar med människor, med vuxna, och det har jag alltid varit väldigt stolt över. Vuxenutbildningens uppdrag är ge elever möjlighet att utveckla sin kunskap, kompetens och stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet men också att främja personlig utveckling. När jag möter elever i klassrummet vet jag att de gjort ett aktivt val. Anledningarna kan vara många men den viktigaste är den att elever valt att studera för att höja sin kompetens, sin kunskap. När de lämnar utbildningen ska de ha med sig verktyg som de kan använda i fortsatta studier, i samhälls- eller arbetslivet. Genom utbildningen får eleverna möjlighet att skaffa verktyg så att de också framöver kan fortsätta forma sina liv och får tillgång till ett livslångt lärande. 

Enligt Lärarförbundet tillhör Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, de som erbjuder en vuxenutbildning i världsklass. Alltså en av VÄRLDENS bästa utbildningar! Det måste betyda att Sverige erbjuder kvalité i sina vuxenutbildningar. 

Personer som Lotta Lotass, Petter Aksergren, eller Thomas Bodström är personer som tagit vägen via Komvux, den kommunala vuxenutbildningen, vilket vittnar om vuxenutbildningens viktiga vara. Jag har nickat igenkännande när Petter pratat om Komvux som en andra chans  - för det är precis vad den är för många. Men i sammanhanget får man inte glömma bort att den för en del är en första chans. Vuxenutbildningen kan erbjuda många möjligheter. Det kan handla om yrkesutbildning, utbildningar som svarar mot arbetsmarknadens behov. Det kan handla om personlig utveckling eller att skaffa en behörighet till högre utbildning. Det kan handla om ett första möte med formell utbildning där det primära är att skaffa sig kunskaper för att kunna klara sitt vardagsliv, verka i samhället och närma sig eller komma in på arbetsmarknaden. 

Emellanåt har jag oroat mig, och oroar mig fortfarande, för vuxenutbildningens utveckling. I väldigt många sammanhang utgår den pedagogiska diskussionen om ungas lärande. Prioriteringar görs som handlar om ungas behov och utmaningar. Forskning kring vuxnas lärande är inte alls heller lika omfattande som den som finns om ungas lärande. Samtidigt ger Skolverket och Skolinspektionen uttryck för att föräldrars utbildningsbakgrund påverkar barnens studieresultat i skolan. Elever till föräldrar med kort utbildningsbakgrund når i lägre utsträckning kunskapskraven. Just av den anledningen är vuxenutbildningen precis lika viktig som all övrig utbildning, åtminstone så länge övrig skola inte lyckas vara kompensatorisk. Om vi lyckas höja vuxnas utbildningsnivå kommer det också att påverka barn och ungas studieresultat. För mig är det en enkel ekvation. Allt hänger ihop. 


Därför hoppas jag att vi i Sverige fortsätter satsa på vuxenutbildning i världsklass och undviker risken att vuxenutbildningen bara blir ett arbetsmarknadsinstrument. Jag hoppas att vi i Sverige tänker på landets utveckling på lång sikt och inte bara på den pågående mandatperioden. Jag hoppas att vi satsar på nuvarande generationer, deras barn, deras barnbarn och barnbarnsbarn. Nu och i framtiden.