tisdag 2 juli 2013

Elever trivs inom vuxenutbildningen men bara hälften kan studera i den takt de vill

Enligt en attitydundersökning till vuxenutbildningen, som genomförts av Skolverket, trivs eleverna inom vuxenutbildningen. "De flesta tycker att arbetssätten är bra" och "en majoritet av eleverna anser att arbetssätten är mycket eller ganska bra".

Individualisering och flexibilitet är något som understryks i styrdokumenten för vuxenutbildningen. När det handlar om flexibilitet syftar Skolverket på att utbildningen ska anpassas efter individens behov och förutsättningar vilket kan handla om tid, plats, studietakt och studieform.

I kurserna som jag undervisar i, Sfi och Svenska som andraspråk, har eleverna möjlighet att läsa på distans. För att underlätta distansstudier har eleverna tillgång till en lärplattform. En relevant fråga att ställa sig är: Hur lär man sig ett språk på distans? För det första handlar åtminstone kurserna inom Svenska som andraspråk inte bara om att lära sig språk, det handlar också om att behärska ett innehåll.
Genom att jobba med ett visst innehåll lär man sig också språk. För det andra kan man skapa interaktion utan att träffas fysiskt.

Av den som, av olika anledningar, studerar på distans krävs det mycket. Det krävs självdisciplin, stark motivation till att lära och god studieteknik. Därutöver ser jag det som oerhört viktigt att man befinner i en svenskspråkig kontext för att utvecklingen ska bli optimal. Det säger sig självt att distansstudier kanske inte är den optimala studieformen för alla, men det skapar möjlighet för fler att studera i kombination med andra aktiviteter så som jobb, andra studier eller föräldraledighet. Distansstudier ger också dem, som på grund av medicinsk- eller psykosocial problematik inte kan komma till skolan, möjlighet till utbildning.

Distansundervisning kräver mycket av läraren, faktiskt mer då du inte träffar din elev regelbundet. Den här studieformen kräver en annan didaktisk planering och som övrig utbildning kräver den också ständig utvärdering och kritisk reflektion för att den ska gynna eleven på bästa möjliga sätt. Distansundervisning kräver också mycket tid och jag ska erkänna att det är lättare att undervisa då du träffar elever regelbundet på lektionstid.

Det Skolverkets undersökning också visar är att bara hälften kan studera i den takt de vill. Två av tio vill studera snabbare men de som vill gå långsammare fram är nästan lika många. Just den här utvärderingen skulle jag vilja veta mer om. Vad är det som begränsar eller påskyndar studietakten?  Handlar det om organisatoriska frågor? Handlar det om lärares arbetsbörda? Handlar det om elevens situation? Finns det någon möjlighet att det finns en konflikt mellan vad eleven vill och vad läraren ser?  Ibland träffar jag elever som inte tror på sin egen förmåga, som vill fördröja avslutet på kursen, trots att läraren samtalar med eleven och visar på måluppfyllelsen. Det händer också att jag träffar elever som bara vill göra färdigt kursen utan tanke på att faktiskt lära sig och att nå målen. Finns det studiemedel med i bilden som på något sätt påverkar studietakten? Det hade varit intressant om skolverket gjort djupintervjuer och visat exempel och dragit slutsatser om varför bara hälften av eleverna kan studera i den takt de vill.

Att utveckla kunskaper tar tid, men framförallt så tar språkutveckling tid och språkutveckling sker över tid. Elever behöver olika mycket tid, men det är med språket som verktyg som eleven visar vad det är hon eller han kan.


måndag 1 juli 2013

Bananfilm och lustfyllt lärande

Komvux i Kalix, som är min arbetsplats, driver ett samverkansprojekt tillsammans med Sfi i östra Norrbotten. Syftet med projektet är att Sfi-lärarna ska utveckla sin digitala kompetens. Under våren hade Sfi i Kalix tillsammans med Sfi i östra Norrbotten en utbildningsdag om hur man kan göra film och redigera med hjälp av iPad. Till vår hjälp hade vi en extern utbildare som gav oss i uppdrag att göra en stumfilm som följer den dramatiska kurvan. Kravet var också att det i filmen skulle finnas med en banan. Vi utgick från samma instruktioner och vi fick lika kort tid på oss att genomföra uppgiften. Därtill fick vi friheten att lösa uppgiften och vara kreativa i mindre grupper. Vår lärare för dagen fanns också till hands och vi vände oss till honom för att få hjälp.

Något som kännetecknade vårt filmskapande var att vi hade fantastiskt roligt både under själva skapandeprocessen men också under redovisningen då vi fick se varandras kreativa lösningar av uppgiften. Jag tror inte att ett öga var torrt av allt skrattande och åtminstone mina skrattmuskler värkte när dagen var slut. Resultatet blev innehållsmässigt varierat, men det som var gemensamt för filmerna var att de, förutom bananen, tog upp etiska och moraliska frågor. 

Det var på många sätt en mycket givande utbildning och det är en utbildningsdag som jag inte kommer att glömma i första taget. Några frågor som man kan ställa sig ur ett lärandeperspektiv är:
  • Varför tyckte jag att det var så roligt? 
  • Hade det varit lika lustfyllt om var och en av oss hade gjort en helt egen film? Varför? Varför inte?
  • Vad lärde jag mig egentligen? 
  • Varför kommer jag att minnas det jag lärde mig den här dagen? 
Jag tror att utbildningen kändes meningsfull därför att det var en utbildning som var beställd, alltså på förhand efterfrågad. Det fanns förväntningar på oss, att vi tillsammans efter en kort teoretisk genomgång skulle klara av att utföra uppgiften på en bestämd tid. Det som gjorde utbildningen rolig var att vi hade en engagerad lärare som satte vårt lärande i fokus och som gav utrymme så att vi kunde bli aktiva medskapare i lärandeprocessen. Vi hade olika förkunskaper och med hjälp av dessa kunde vi tillsammans lösa uppgiften men också problem som uppstod. I gruppen kunde vi nyttja varandras kunskaper och vi kunde diskutera och resonera oss fram till hur vi skulle lösa uppgiften. Gruppsammansättningen var sådan att den gynnade det kollaborativa lärandet. Min övertygelse är att vi, var och en, hade kunnat få ihop en egen film, men det hade inte varit lika lustfyllt. Jag tror inte heller att jag och jag utvecklat och befäst mina kunskaper utan gruppens samarbete. Det jag lärde mig handlade inte bara om hur man kan göra film med hjälp av iPaden, utan jag fick själv återuppleva hur viktigt det sociala sammanhanget är för lärandet. Roger Säljö (2000) uttrycker det så bra i "Lärande i praktiken" Det är i interaktionen som kunskaper och färdigheter får liv (s.250). Jag tror att jag kommer att minnas den här dagen för att även om det var utbildning så skedde lärandet under mindre formella former, vi fick chans att vara kreativa, pröva våra kunskaper och lära tillsammans. 

Som lärare är det också viktigt att vara elev.