söndag 29 september 2013

Lite från Bokmässan

 Har spenderat ett par dagar på bokmässan. Jag var bland annat och lyssnade på Tomas Kroksmark som pratade om sin bok "De stora frågorna om skolan". Han menar att skolans stora frågor bland annat handlar om:

  • hur  ska skolan kunna vila på vetenskaplig grund?
  • hur ska lärare forska?
  • vad är undervisning och lärande?
  • vad är utbildningsvetenskap? 
  • vilket är skolans uppdrag?
  • hur fungerar betygen?
  • på vilket sätt är skolan global?
Något jag gärna velat höra mer om, där och då, är hur Kroksmark tänker kring: "Hur ska lärare forska?" Jag tror att mindre forskningsarbeten i den egna undervisningen kan hjälpa oss lärare att få syn på och utveckla vår undervisning samtidigt som vi kan lära av varandra. Jag fick inte heller veta något om hur han menar att forskningen ska gå till, vilka metoder läraren bör använda sig av, fenomenografisk metod eller kanske aktionsforskning. Hur som helst gissar jag att det bygger på någon form av kvalitativ analys. Kroksmark menar att det handlar om en förflyttning av professioners värden och att läraren ska forska för att ta kontroll över sin kompetens och kunskapsutveckling. 

Kroksmark har även gjort en webbaserad och levande studiehandledning till boken vilket jag tror kan vara väldigt användbart om man studerar boken i ett lärarlag.

Kroksmark lämnade en fråga till publiken i slutet av sitt anförande som han tyckte att varje lärare bör finna sitt svar på: "Vad kan lärare som ingen annan akademisk utbildad yrkesgrupp kan?" 


Tomas Kroksmark och "De stora frågorna om skolan".


Jag lyssnade också på Per Kornhall som diskuterade "Skolan som experimentverkstad" genom de politiska reformerna som skett de senaste tjugo åren. Jag fastnade för två saker som han sa och det var att alla elever har rätt att lära oavsett bakgrund och att viljan att satsa på skolan speglar sig i lärarnas löner. 
Per Kornhall i diskussion med Bo Jansson och Emma Leijnse.

Utställningshall på bokmässan

Ett annat föredrag jag valde att lyssna på var Johan Persson och Martin Schibbye om sin "438 dagar". De lyckades förmedla den starka känslan de har för sitt yrke, att rapportera om det som sker i det dolda. Jag lyssnade med stor inlevelse på hur de satt inlåsta på ett område, stort som två volleybollplaner, som föreläsningssalen vi satt i, men det var inte förrän Martin jämförde situationen med att vi alla som befann oss i salen skulle bli instängda tillsammans i 438 dagar som det gick upp för mig hur lång tid 438 dagar är. Hans ord nockade mig och jag kände att jag är inte som de. Jag är inte så modig att jag skulle riskera att bli fängslad för att få göra mitt jobb.

Fortsättning följer på "Lite från bokmässan"...