torsdag 28 november 2013

Digitala skollyftet uppgift 4 och 5


Eftersom jag har svårt att klämma in digitala skollyftet i min redan fullspäckade fritid kommer mina inlägg lite senare än planerat. Hur som helst fick jag en idé i morse med tanke på uppgift 4 och 5. Med utgångspunkt i en reflektion som jag gjorde tidigare i veckan (se tidigare blogginlägg) ställde jag mig själv frågan hur jag ska kunna skapa mer samarbete mellan mina elever när det gäller att läsa, bearbeta och reflektera över skönlitteratur. 

Jag undervisar inom vuxenutbildningen och där studerar alla elever i individuell takt. I praktiken innebär det att det är svårt att få till ett samarbete mellan eleverna i gruppen.

Vad jag kommit fram till är att "mina" elever inte nödvändigtvis måste samarbeta med andra elever i gruppen utan att detta utbyte kan ske med elever i någon annan skola. För att mina elever ska få chans att maximera sin läsförståelse, utveckla sitt språk och tänkande tänker jag att det skulle vara utvecklande att samarbeta med någon lärare i en annan kommun. Jag söker någon att samarbeta med, någon som undervisar i grundläggande svenska som andraspråk och som arbetar i en liknande situation som mig. Jag tänker att vi skulle kunna samarbeta med hjälp av digitala verktyg. Självklart skulle man kunna använda en blogg, eller varför inte dela dokument via Google docs. Så finns det någon som har lust att hänga på så samarbetar jag gärna!


tisdag 26 november 2013

Reflektion över dagens litteraturlektion

Idag var jag laddad upp till tänderna inför lektionen i grundläggande Sva. Under en tid har jag sökt möjligheter och tillfälle att sätta i gång en grupp i gruppen med att läsa skönlitteratur. Att detta inte är helt enkelt beror på att gruppen är väldigt rörlig och att flera elever kombinerar studierna med arbete, andra studier eller andra aktiviteter. Det innebär att eleverna inte deltar på alla lektioner. Jag har elever som deltar alla lektioner i veckan, medan andra deltar på hälften och en del kan bara närvara då och då.

Eleverna i gruppen har olika läsvanor och läserfarenheter och tanken var att de som har minst erfarenhet av att läsa skönlitteratur skulle få chansen att göra detta tillsammans. 
Ett av målen var att jobba med lässtrategier och i samband med det också ge eleverna tillfälle att träna sin förmåga att läsa och tolka innehållet men också formulera sig och kommunicera på svenska i tal och skrift. Dagens lektion utgick från en lättläst text som eleverna tillsammans valt ut.

Som jag nämnde var jag väldigt entusiastisk inför lektionen, men när det visade sig att flera av de elever som skulle vara med i läsningen inte kom tappade jag för en stund, en mycket kort stund, all den geist som genomsyrat mina tankar under planeringsarbetet. Som tur är kan jag ställa om väldigt snabbt och valde att fokusera på dem som var där. 

Eleverna gjorde en fantastisk insats och var väldigt engagerade, men också något osäkra, när de skulle gissa vad texten skulle handla om. En rad spekulationer presenterades och eleverna vågade med viss stöttning presentera sina olika nedtecknade tankar. Jag peppade dem med att ”ingenting kan vara fel”. Eleverna fick hjälp med uttryck som de kunde använda för att skapa struktur när de skulle presentera sina tankar, t.ex: Jag tror att... därför att.... 

Texten som vi jobbade med heter ”Den blinde taxichauffören” av Pelle Olsson. I analysen av titeln fanns så klart förslag om att texten skulle handla om en blind taxichaufför men en elev gjorde också tolkningen att det handlade om att någon var blind i en mer abstrakt bemärkelse, att man till exempel inte ser allt det man har. Dessa slutsatser ledde till en rad tanke- och associationskedjor. 

Under själva läsningen, som innehöll en rad fråge- och diskussionspauser, kunde eleverna  knappt bärga sig tills jag avslutat läsningen av de valda avsnitten. Eleverna ville inte bara diskutera frågor och tankar om innehåll utan också specifika ord, och eftersom jag ”förbjudit” lexikon krävdes det förhandling för att reda ut en del begrepp och fraser. Vi tittade på hela meningen där ordet ingick. Eleverna fick identifiera situationen innan de fick tillfälle att analysera själva ordet. Som strategi fick de söka ord i ordet och för flera av eleverna blev det en aha-upplevelse när de såg vad mycket man kan åstadkomma utan lexikon. Jag ska erkänna och jag också rent fysiskt illustrerat uttrycket ”han kröp över tröskeln på alla fyra”. Som lärare i Sfi och Sva gäller det att verkligen våga bjuda på sig själv. Jag tror att om man lyckas skapa ett sådant klimat vågar eleverna också bjuda på sig själva.

Lektionen gick väldigt snabbt men vi hann läsa hela texten innan det var dags att avsluta. Novellen hade ett mycket öppet slut och då passade det väldigt bra att eleverna fick i uppgift att skriva om vad de tror händer sedan. Nästa lektion ska eleverna presentera sina tankar om hur det går novellens två viktigaste karaktärer. Vi kommer också att fortsätta jobba med texten om en vecka. Vi kan inte göra det nästa lektion eftersom flera av eleverna har andra studier då och kan därför inte delta. 

Vad jag tar med mig från dagens lektion är att det finns stora skillnader i hur elever tänker och genom liknande lektioner kan jag få än mer kunskap om dessa individuella skillnader. Även om jag noggrant planerat lektionen måste jag, som alltid, vara beredd på att orientera mig och fatta beslut som tar sin utgångspunkt i det som eleverna ger uttryck för. Jag kanske bara kan se toppen på isberget av vad som händer med elevernas individuella psykologiska process men om jag ska tro på James Wertsch i ”Voices of the mind: Sociocultural Approach to Mediated Action” skapas mening genom relationen och interaktionen mellan elevernas egna och de andras ord. Jag hoppas att jag under kommande lektionstillfälle ska få möjlighet att se hur eleverna skapat mening. Vad jag också tar med mig är att läsning tar tid och i min iver att hinna färdigt tappade jag lite fokus och jag tog över ansvaret som dialogisk ledare. Kanske hjälpte jag också till för mycket med summeringen. Min tanke var från början att eleverna skulle leda diskussionen, men den sista kvarten tappade jag min pedagogiska tanke och istället var det jag som tog över orienteringen. Jag tror också att jag kan jobba än mer medvetet med att fördela talutrymmet så att alla tolkningar får lika mycket plats. Kanske är det en utopi, men för att eleverna ska få chans att utmana varandras tankeprocesser är det viktigt att alla får stort utrymme att komma till tals. 

Jag önskar att jag oftare skulle kunna organisera undervisningen på det här sättet men de spretiga möjligheterna gör det allt som oftast omöjligt. Jag önskar att jag oftare skulle kunna göra som jag gjort idag eftersom jag ser vad som händer med eleverna. Frågan är hur jag kan skapa liknande sammanhang trots att jag inte har de möjligheter jag önskar.



onsdag 20 november 2013

Digitala skollyftet uppgift 3

Veckans (läs förra veckans) uppgift i Digitala skollyftet är (läs var) att besvara, kommentera eller bearbeta andra kollegors kursmål och frågor. Jag har försökt följa blogghubben och ta till mig, men här gäller det verkligen att försöka hitta det som kan vara användbart för mig i min undervisning. Två bra tips på digitala verktyg som jag vill prova använda mig av är Padlet och Glogster. Jag vill pröva dessa eftersom man på en liten yta kan samla information, som genom ett klick expanderar till mer än det ögat ser. Jag vill också utforska båda verktygens möjligheter att skapa en interaktiv lektion eftersom det är möjligt att både skriva, samla länkar och bilder i dem.

Om verktygen håller måtten ska jag prova att göra lektioner för mina distanselever.




tisdag 19 november 2013

Digitala verktyg


Att det råder någon form av digital revolution i skolorna har väl inte undgått någon. Antingen har man påbörjat ett arbete med att använda sig av digitala verktyg eller så står man i startgroparna för att göra det. En del har kommit långt och använder en rad avancerade digitala verktyg, men det finns också lärare som av olika anledningar inte nyttjar den digitala tekniken.  På mitt jobb ansvarar jag för två projekt som syftar till att höja en del av lärarnas digitala kompetens men också att utveckla en nätbaserad undervisning. Trots att jag ansvarar för dessa utvecklingsprojekt skulle jag vilja påstå att jag inte låtit mig svepas med till fullo av den digitala vågen. Eller har jag det?

I mitt klassrum på Komvux har vi inte möjlighet med 1:1. Däremot har eleverna tillgång till varsin dator varannan lektion. Ibland är jag faktiskt glad för att det ser ut som det gör. Kanske har min glädje har sin utgångspunkt i att jag själv inte har utvecklat tillräckliga kunskaper om digital teknik och att jag inte tagit del av forskning som visar att 1:1 leder till större måluppfyllelse.

En orsak till min glädje handlar att jag tycker att det är lättare att interagera öga:öga. Att observera elever som samtalar eller tar sig tid att fråga och hjälpa varandra ger mig information om deras aktuella kunskapsnivå och behov för fortsatt utveckling. Genom att samla in den typen av information kan jag också sätta upp riktlinjer för den kommande undervisningen.  Vad jag menar är att då mina vuxna elever inte hela tiden sitter gömda bakom sin skärm söker de mer spontant kontakt med varandra i klassrummet och de söker mer kontakt med mig när de behöver hjälp med att förstå ord, fraser, meningar eller texter.

Jag känner också en stor glädje över att ha tillgång till digital teknik eftersom den är ett hjälpmedel både för mig som lärare men också för eleven. För mig som lärare är det lättare att anpassa undervisningen till varje elev genom att använda en lärplattform. I lärplattformen finns elevernas samtliga arbeten samlade tillsammans med den framåtsyftande bedömningen. För eleven är lärplattformen ett verktyg som skapar struktur och ger möjlighet till ett större ansvarstagande och i viss mån självständighet. Genom tekniken kan jag dela dokument med eleverna, jag kan ge dem tillgång till lektioner och repetitionsmaterial som de kan hämta när helst de behöver det.

I mitt uppdrag känner jag också ett stort ansvar för att jag som lärare ska hjälpa eleverna att utveckla kunskaper i att använda ”modern teknik som verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (Skolverket, Lvux12). Skolan ska förbereda elever för framtiden, oavsett vad de tar sig för.  Vilken arbetsplats eller högskola använder sig inte av digital teknik idag?  Många elever, särskilt de yngre har anammat en digital livsstil där eleverna inte bara är konsumenter utan också producenter och skolan behöver utrusta eleverna med en digital kompetens i kombination med ett kritiskt, analytiskt och reflekterande tänkande. Men för att det inte ska bli en alltför stor digital klyfta behöver också de vuxenstuderande i varierade åldrar förses med kunskaper i att använda digital teknik. Ett annat av målen inom vuxenutbildningen är att eleven ska ges möjlighet att ”utveckla sin förmåga  att kritiskt granska och bedöma det han eller hon ser, hör och läser (Skolverket, Lvux12). I dagens digitala samhälle kan vi inte bortse från Internet som en digital lärresurs och källa till information. Elever ska alltså lära sig att söka och hantera information på Internet, och genom mitt ämne kan jag stärka elevens kunskaper i att hantera och värdera information.

Hur vi förpackar undervisningen är kanske i sig inte avgörande för högre måluppfyllelse, men när utbildning står i konkurrens med det som finns utanför skolan och på nätet tror jag att förpackningen kan påverka elevers intresse och motivation. För visst är det så att vi har ett ansvar att både motivera och stimulera elevers lärande. Men oavsett i vilken utsträckning vi väljer att använda digitala verktyg ska undervisningen ändå ta sin utgångspunkt i läroplan och ämnesplaner. Undervisningen ska också utgå från frågor som: Vilka är eleverna och vad ska x och x lära sig? Hur ska de lära sig och genom vad? Varför ska de lära sig? Och vilka är målen?

Vår digitala värld utvecklas i en rasande takt. Jag försöker men jag är rädd för att jag inte hänger med. Frågan som återstår och som jag inte kan besvara är i vilken omfattning jag måste hänga med?


fredag 1 november 2013

Digitala Skollyftet - uppgift 1 och 2

För knappt två månader sedan visste jag vad en MOOC är (Massive Open Online Course) och nu har jag anmält mig till en via Digitala skollyftet. Digitala skollyftets MOOC är en Massive Open Online Community. Min plan var att smygfölja denna MOOC eftersom jag är nyfiken på vad det innebär, men jag ändrade mig och tänkte att jag kan lära mig mer genom att uppleva och delta.

Jag hoppas på att kunna utveckla mina digitala kunskaper som jag sedan kanske kan använda i min undervisning. Min absolut första utmaning är att skriva detta inlägg och att identifiera adressen till min feed på bloggen. Det återstår att se om jag lyckas. Jag går in i det här med stor öppenhet och hoppas på att få många godbitar att lägga i min kunskapsbank.

Sedan ett år tillbaka ansvarar jag för ett projekt, på min arbetsplats på Komvux Kalix, som handlar om att utveckla nätbaserad Sfi. Projektet är ett samverkansprojekt med kommunerna i östra Norrbotten och inom projektet har vi utvecklat vår digitala kompetens. Eftersom jag undervisar i fler kurser än Sfi, (grundläggande- och gymnasiekurser i Svenska som andraspråk) så har jag fått användning för mina nyvunna kunskaper även där.

Jag ser med spänning fram emot vad denna MOOC #digiskol kan leda till.