måndag 13 januari 2014

Summativa prov och studieteknik

Även om jag arbetar med vuxna elever är det viktigt att göra eleverna medvetna om strategier för lärandet. När man undervisar vuxna så har de med sig tidigare erfarenheter av utbildning och en syn på hur man lär sig. Eleverna har många gånger utvecklat en studieteknik som ibland är väldigt gynnsam och ibland behöver den utvecklas eller förfinas.

Att lyfta studieteknik i gruppen är något jag försöker göra med jämna mellanrum. Det blir då ofta en generell genomgång och eleverna brukar dela med sig av sina egna kunskaper och erfarenheter. Det kan handla om allt ifrån lässtrategier och ordinlärning till musik och te.

Ibland gör eleverna summativa prov. De visar vad eleven kan just nu, i den aktuella kontexten. De summativa proven ser jag som en viktig resurs att använda formativt och med detta menar jag att jag kan använda dem för att dra slutsatser om hur väl undervisningen fallit ut. Dessutom ser jag de summativa proven som en viktig utgångspunkt för att diskutera studieteknik på individnivå. Med avstamp i elevens resultat kan vi tillsammans prata om hur eleven faktiskt gör när han eller hon studerar. Återkopplingen kan handla om hur eleven kan göra för att effektivisera sina studier, hur man kan jobba med lässtrategier eller hur eleven kan jobba med nya ord. Ibland kan vi prata om aktivitet under lektionerna eller bena ut hur eleven faktiskt lär sig. Tänker eleven i ord eller bilder, på svenska eller på modersmålet? Ibland pratar vi om mindmaps, om att lyssna aktivt, använda det man just lärt sig eller så handlar samtalet om process, repetition och motivation.

Något som jag lärt mig är att det inte räcker att separera studieteknik som ett enskilt moment i undervisningen, istället måste det återkomma med jämna mellanrum. Trots det faller en del elever lätt tillbaka till det studiesätt som de bär med sig från tidigare studieerfarenheter och det betyder att jag även måste utvärdera min undervisning vad gäller studieteknik.





torsdag 2 januari 2014

Jobbåret som gått

För ett år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att året 2013 skulle bli så intensivt, händelserikt och utvecklande som det faktiskt blev. Under julledigheten har jag tagit mig tid att reflektera lite över jobbåret som gått. 

Utvecklingsprojekt
Under året som gått har jag ansvarat för två utvecklingsprojekt på min arbetsplats. Att identifiera utvecklingsbehov, formulera ansökningar, genomföra projekt och redovisa är något helt annat än att undervisa, men jag gillar utmaningen och det är tillfredsställande att känna att jag vuxit med mina uppgifter. 
    Året började med mitt ordinarie lärarjobb samtidigt som jag ansvarade för samverkansprojektet ”Att utveckla nätbaserad sfi”. På min arbetsplats har vi under hösten genomfört ännu ett projekt, ”Att implementera nätbaserad Sfi” som är en förlängning av det första. 
     Att genomföra projekt handlar inte bara om att utveckla, det handlar om ett lärande också. Även om ett visst resultat uppnås upptäcker man också vad som ytterligare kan utvecklas och därför har jag, sista veckorna före jul, ägnat mig åt att skriva ytterligare en projektansökan för att fortsätta utveckla Sfi i kombination med IKT under 2014.
         
Svenska Akademiens svensklärarpris
I maj fick jag besked om att jag fått Svenska Akademiens svensklärarpris . Det var en ganska omtumlande tid som följde. För mig innebar det inte bara en stor ära utan också nya utmaningar. Jag blev intervjuad i medier som du kan läsa om här och här. Luleå tekniska universitet, där jag läst min lärarutbildning, gjorde också en intervju med mig. Även Svensklärarföreningen tog kontakt och skrev några rader om mitt arbete. Jag fick också många värmande gratulationer från när och fjärran och från mina fina kollegor fick jag, förutom värmande fina ord, också en alldeles egen specialdesignad mössa. 




Bokmässan
I september åkte jag till bokmässan för att ta emot Svensklärarpriset i Svenska akademiens monter. Det var en trevlig ceremoni och jag fick knyta kontakt med de andra pristagarna också, Marie Trapp och Björn Westerström.  
     Under mitt besök på bokmässan passade jag på att besöka Nationellt Centrum för Svenska som andraspråks monter och där träffade jag Anna Kaya och Karin Sandvall som ville veta mer om projekten jag driver. Här kan du läsa om mig på Nationellt centrums sida
     Som den litteraturintresserade läraren jag är så var Bokmässan precis så där underbar som jag föreställt mig och när jag har möjlighet kommer jag att åka dit igen. 
     Efter bokmässan var det fler som ville veta mer om mig och priset jag fått och jag har medverkat i både radio och TV. Jag har även fått chans att berätta om mitt arbete med digitala verktyg i undervisningen i Lisetten.

Kursberoende
Jag ska bekänna något och det är att jag är kursberoende. Jag kan liksom inte sluta studera. När jag blir intresserad av något ställer jag mig ofta frågan ”Finns det någon kurs i det här?”. Pågående kurser just nu:
  • Svenska och lärande D, som leder till magisterexamen i Svenska med didaktisk inriktning, via Luleå tekniska universitet
  • Kreativt skrivande 3, för mitt stora nöjes skull, med mål att processa ett bokmanus så långt min förmåga sträcker sig, via Luleå tekniska universitet
  • Digitala skollyftet - MOOC där lärare lär av och med varandra 
En önskan under 2014 är att jag ska hitta tiden jag behöver för att slutföra uppsatsarbetet i Svenska och lärande D. 

Kompetensutvecklingsdagar
Förutom all kompetensutveckling jag fått genom projekten jag skrivit om tidigare har jag under hösten varit med på fortbildningsdagar som bland annat handlat om ”The big five”, betyg och bedömning samt omvänt lärande. 
     I oktober fick jag möjlighet att delta på symposiet ”Läsning och förmedling av skönlitteratur” hos Svenska Akademien för lärare och bibliotekarier. När jag ändå besökte huvudstaden passade jag på att uppfylla en dröm som jag länge haft, nämligen att besöka Kungliga dramatiska teatern. Jag och mitt sällskap såg ”Fanny och Alexander”. Besöket infriade alla de förväntningar jag hade. Efter den helgen kunde jag konstatera att jag nog inte kommer närmare min favoritkung Gustav III än så. 
     Under året hann jag med ytterligare ett besök i Stockholm där jag deltog i Nationellt centrums konferens ”En utbildning - bättre möjligheter?” där Gruv och Sfi-utredningen presenterades. Konferensen innehöll också många fina och inspirerande exempel på Sfi från olika delar av landet. 

Individuell kurs och uppdragsutbildning
Inom vuxenutbildningen är ett kursutbud inte statiskt och jag har tagit fram två anpassade kurser under året. Den ena var en individuell kurs då det inte fanns någon nationell kurs som motsvarade den studerandes önskemål. Den andra kursen är en uttalskurs med hjälp av digitala verktyg. 

Och så det viktigaste av allt
Inte att förglömma så har jag fått ägna mig åt det som driver mig, nämligen att undervisa och arbeta tillsammans med eleverna. Eleverna är de som ger mig näring i det dagliga arbetet. Att undervisa handlar om att stimulera och följa elever på deras utvecklingsresa. Utmaningen att undervisa och sedan se resultatet och elevernas utveckling är det som allt arbete egentligen går ut på. I undervisningen möter jag ständiga utmaningar och att hitta vägar för att hjälpa eleven att utvecklas kan i bland vara frustrerande, men det finns inte mycket som slår tillfredsställelsen över att se eleven lyckas. 

Skola innebär en ständigt pågående utvecklingsprocess och jag ser fram emot det nya året med fortsatta utmaningar och möjligheter tillsammans med kollegor och elever.