söndag 8 juni 2014

Vikten av studier för vuxna nyanlända

Jag har under en längre tid funderat på nyanlända Sfi-elevers situation. 2010 sjösattes den nya etableringsreformen. Regeringen lyfte fram att det handlade om en snabbare etablering i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Individuellt anpassade insatser skulle påskynda denna etablering. En tydlig linje som förts bland olika aktörer som arbetar med nyanlända är arbetslinjen. Nu har Riksrevisionen granskat och presenterat en rapport om statens insatser för att "tillvarata och utveckla nyanländas kompetens".

Jag och andra Sfi-lärare har sett både bra och dåliga insatser för de nyanlända som omfattas av reformen. Det mest anmärkningsvärda och det som jag hört kollegor inom mina olika nätverk varit mest bekymrade över är att eleverna humpas hit och dit mellan olika insatser, ibland med väldigt kort varsel. Ibland har insatser planerats för deltagare som då med några dagars varsel fått sluta sin Sfi-utbildning för att istället påbörja en annan insats. Sfi-studerandes situation har ibland varit sådan att under samma dag, samma vecka ska eleven hinna med sina Sfi-studier, praktik, träffa sin lots, och samtidigt ta del av andra insatser, ex yrkessvenska, som ingår i individens etableringsplan. Nyanlända som inte är litterata, varken på sitt modersmål eller svenska har deltagit i insatser för att upprätta en meritportfölj, på svenska. Jag tror att detta inte varit ett medvetet val, istället måste en sådan åtgärd ha sin grund i att man inte fullt ut lyckats med kartläggningen av deltagarens kunskaper och erfarenheter, eller så handlar det om att de som levererat insatsen inte har "tillräcklig förmåga att arbeta med den här målgruppen"(www.riksrevisionen.se). I sin granskning har Riksrevisionen ställt frågan om de statliga insatserna är anpassade efter individens behov. Arbetsförmedlingens utvärderingar visar att det är svårt att "erbjuda insatser som är anpassade efter behoven hos nyanlända som har kort eller ingen utbildningsbakgrund. De etableringsdeltagare som Riksrevisionen intervjuat bekräftar också "att det finns betydande brister i de upphandlade tjänsternas inriktning, omfattning och kvalitet. För att deltagarna ska kunna tillgodogöra sig insatser av olika slag tror jag att det är viktigt att dessa inte är fragmentariska. I sådana fall riskerar det övergripande målet för exempelvis utbildning att bli marginaliserat.

En slutsats som Riksrevisionen också lyfter fram är att en snabb etablering inte handlar om två år för alla som omfattas av etableringsreformen. I vissa fall bör den nyanlände kunna bli etablerad inom ramen två år, medan vägen till långsiktig anställningsbarhet kan ta flera år via både grundläggande studier och därefter en yrkesinriktad utbildning. Något som Riksrevisionen också lyfter fram i sin rapport är att det är viktigt att "etableringsprocessen kännetecknas av tydliga och realistiska mål samt en klart utstakad väg." Det betyder att den nyanlände ska veta vart hen är på väg och hur hen ska komma dit. Dessutom ska hen veta vad som krävs både när det handlar om arbetsinsats och ekonomiska följder. Precis som inom alla utbildningssammanhang ska det finnas "tydliga mål och förväntningar" vilket också skapar motivation och bidrar till goda studieresultat. Samtidigt menar Riksrevisionen att det finns "en potentiell konflikt mellan vad som är rätt väg för en individ på kort respektive längre sikt. Arbetsförmedlingens uppdrag är till stor del inriktat mot att matcha individer mot arbetsmarknaden utifrån vad som är den kortaste vägen. Det är dock inte säkert att detta ger den största chansen till en varaktig anställning." Riksrevisionen menar att det är högre sannolikhet att få arbete för den som har  9-10 års grundskola i jämförelse med att ha en lägre utbildningsnivå. Därtill visar Riksrevisionen värdet på utbildning för att nyanlända ska etableras och integreras i samhället. Det visar sig att endast fem procent av etableringsdeltagarna haft vuxenutbildning som insats i sina etableringsplaner. Därför säger Riksrevisionen nu i sin rapport att regeringen aktivt bör verka för att nyanlända ska delta i den reguljära vuxenutbildningen. Vikten av utbildning är tydlig. Om regeringen väljer att följa denna uppmaning lär vi som jobbar inom vuxenutbildningen ställas inför fler spännande utmaningar.

I och med etableringsreformen 2010 lyfte regeringen fram att det handlade om en snabbare etablering i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Individuellt anpassade insatser skulle påskynda denna etablering. Detta är en stor och strukturell utmaning som hittills inte alls nått sin fulla potential. För att etableringen ska lyckas både på individ och samhällsnivå är det många parter som ska kunna skapa de bästa förutsättningarna. Tillsammans! Staten, Länsstyrelselsen, Arbetsförmedlingen och kommunerna.